jamenalice

Hej! Var länge sen jag skrev. Sist jag skrev var allt som vanligt, det är det inte längre. Tommy min älskade vän finns inte längre. Han valde att inte leva och har lämnat oss, mig, min familj, Lotta, hans flickvän och alla hans vänner. DEt är helt obegripligt och jag kan inte acceptera det. Är som i förnekelse! Mamma och Lotta har idag tömt hans rum. De två rum vi för bara ett år sedan delade. Jag klarar inte av att vara med och hjälpa. Man får inte skuldbelägga sig själv men det är svårt att låta bli. Mina tankar går i om, om, om det bara varit så. Plågar mig själv genom att lyssna på hans knäppa blandade spotify lista och tittar på gamla bilder. Egentligen hade jag inte tänkt skriva något men det fungerar lite som terapi att skriva så kanske skriver mer när jag behöver ventilera.